För några år sedan arbetade jag på ett försäkringsbolag. När jag slutade ersattes min tjänst av en robot.
Robotar är fantastiska på uppgifter som ska upprepas. De arbetar snabbt, effektivt och felfritt. Men att tänka nytt? Det är de inte bra på. Det är något som vi människor kan.
Forskaren George Land genomförde en studie för NASA där han undersökte kreativitet hos människor i olika åldrar. Resultaten var minst sagt tankeväckande:
Bland femåringar visade sig 98% vara kreativa genier
Vid tio års ålder hade siffran sjunkit till 30%.
Som vuxna var det bara 2% som fortfarande var kreativa genier!
Så varför blir vi mindre och mindre kreativa med åren?
Vi sätter upp osynliga hinder för oss själva. Vi begränsar våra liv och möjligheter. I stället för att låta drömmarna leda oss, låter vi logik, självcensur och rädslan för att göra bort oss styra.
Barriären
I en annan studie genomfördes ett experiment med en gädda i ett akvarium.
Till en början hade gäddan fri tillgång till småfisk, som den snabbt åt upp.
Men sedan sänkte forskarna ner en glasbur i akvariet och placerade småfisken inuti.
Gäddan försökte gång på gång attackera dem, men stötte bara i glasväggen. Till slut gav den upp.
När glasburen togs bort kunde gäddan ha simmat rakt fram och fångat fisken. Men den försökte inte ens. Den hade lärt sig att det var lönlöst – och svälte ihjäl trots att maten var precis framför den.
Den här forskningen och berättelsen om gäddan finns i boken Våga våga av Frida Boisen och Kristina Hagström Ilievska.
När vi blir vuxna får vi vår egen "glasvägg". Den kan bestå av normer i samhället, tidigare erfarenheter, rädslor eller oro för vad andra ska tycka om det vi vill göra.
Men vad skulle du göra om den glasbarriären inte fanns?
Vilka drömmar har du lagt åt sidan?
Vad stoppar dig från att vara kreativ?
Comments